everythingaboutonedirection -

Byter novell

Publicerat: 2012-05-14 - 15:11:45 | Kategori: Annat | 0 Kommentarer

Den här novellen går så himla segt, men om ni vill läsa en annan jag skriver så gå in HÄR :D

Det blev så krångligt att skriva någon gång i månaden för jag fick inget flyt i det och därför blev det tråkigt.

Another World - Del 15

Publicerat: 2012-05-06 - 22:06:30 | Kategori: Another World | 1 Kommentarer

"Kan bli svårt, hon kommer vara upptagen med att prata med Harry." sa Louis och alla skrattade.

Jag visste att Harry inte ville åka, han hade sagt det till mig. Han hade gjort allt för att Cass skulle få följa med, men Paul tyckte inte att det var en bra ide. Till och med jag hade försökt övertala honom att hon skulle få följa med, men när han väl har bestämt sig så går det inte att få honom att ändra sig.

Jag tog upp min mobil och gick in på twitter, jag skrev en tweet "chillin with the boys :)" och svarade sedan några fans. Det var många som skrev att de skulle komma och försöka träffa oss i Frankrike, jag såg verkligen fram emot att åka dit.

Harrys perspektiv

Jag och Cass gick ute på gatorna på London. Konstigt nog var det inte alls mycket folk ute, vilket var väldigt skönt. Utan att säga någonting gick vi runt, det var ingen pinsam tystnad, det var en skön tystnad. Vi förstod varandra utan att säga så mycket.

"Ni ska åka om två timmar, vi kanske borde gå tillbaka och tillbringa den sista tiden med dem andra?" sa Cass plötsligt.

"Ja det kanske vi borde, sen säg inte sista tiden, det låter som att någon ska dö." sa jag och hon skrattade, jag blev varm i hela kroppen när hon skrattade, jag hade nog aldrig mått bättre.

När vi kom tillbaka var de andra ute på baksidan och spelade fotboll. Cass sprang direkt ut och tog bollen av Louis och sprang ifrån honom mot målet som de hade gjort av ett par skor. Louis tittade förvånat på mig och jag skrattade, han stod och stirrade på henne och vaknade till när Cass sprang fram till honom och slog honom på armen.

"Där satt den!" ropade hon och sprang runt och sträckte upp armarna. Zayn och Niall som antagligen var i Louis motståndar lag sprang fram till Cass ochkastade upp henne i luften.

"Är det någonting hon inte kan?" frågade Louis och skakade på huvudet när han gick mot mig.

"Haha, är det någonting du kan?" frågade jag skrattade.

"Ja, jag är med i One Direction om du inte visste det." sa han och jag öppnade munnen och tittade chockat på honom.

"Va, nej är du? Det menar du inte?" sa jag och skrattade.

"Det är skönt att se dig le igen kompis." sa han och klappade mig på ryggen, jag log som svar.

"Hon är ganska bra för dig, eller ni är ganska så bra för varandra." sa han och jag log stort.

"Fast hon är värd någon bättre, någon som alltid finns där för henne." sa jag och tittade på henne när hon brottades med Liam.

"Harry, sluta. Du gör allt för henne, ni är perfekta för varandra. Vad tänkte du att du mer skulle göra?" frågade han och jag vände blicken mot honom.

"Men jag är ju inte hemma hela tiden, jag har inte så mycket tid med henne." sa jag och han tittade besviket på mig.

"Ja det är ju sant, men har du pratat med Paul om att hon kan följa med imorgon?" frågade han och jag suckade.

"Men Jessica skulle ju komma, så det går inte."

"Men hon kan ju följa med nästa gång? Sen så tror jag faktiskt att hon förstår att du måste åka iväg, det är ju trots allt ditt jobb." sa han och jag höll med honom, det är klart att hon förstår.

Louis perspektiv

Bilresan till flygplatsen kändes låg, stämningen hade aldrig varit såhär dålig när vi skulle åka iväg förut, men alla tyckte synd om Harry och Cass. Harry satt och höll om henne och hon lutade sig mot hans axel, de hade flätat ihop sina fingrar och man såg i bådas ögon att det var jobbigt för dem. Jag förstod det, precis när de träffats igen så ska vi åka igen, men den här gången kommer vi tillbaka.

Zayn och Niall satt och skrattade åt någonting på Zayns mobil, antagligen något youtube klipp. Liam och jag satt och pratade lite smått om hur vi trodde det skulle bli på signeringen, antagligen så skulle det bli kaos som det brukar bli. Allt vi sa kändes påtvingat, alla gjorde allt för att bryta tystnaden men vi lyckades inte få igång något samtal. Det kändes som när vi skulle åka ifrån Cass sist.

Väl framme vid flygplatsen tog vi ut vårat bagage från bilen och smög in bakvägen. Vi hade pratat med flygplatsen att vi ville komma in bakvägen för att vi behövde vara ensamma och de var så hjälpsamma med allt så vi kom in utan problem.
När vi väl skulle gå på planet så såg man hur Cass kämpade med att hålla inne tårarna och Harry stod och höll om henne hårt och pussade henne på huvudet. Jag skulle göra allt för att de skulle få fortsätta umgås, men vi var tvugna att åka. Jag såg verkligen fram emot att komma till Frankrike igen det var inte det, jag ville bara se Cass och Harry lyckliga.

Cassandras perspektiv

Jag orkade inte hålla tårarna inne längre så de började rinna. Harry gav mg en orolig blick och jag log mot honom.

"Vi ses om fem dagar igen." sa han och kramade mig hårt. Jag svarade inte utan kramade honom hårt tillbaka, han pussade mig på huvudet och viskade "Det kommer bli bra, vi kommer hem." På något sätt gjorde det mig lugn och jag släppte taget om honom och gick och sa hejdå till de andra med en enkel kram.

"Vi finns på mobilerna, det är bara att höra av dig om du vill något." sa Niall när jag släppte honom.

"Självklart, och jag finns också på mobilen om det skulle vara så att ni vill något." sa jag och han log. Jag gick fram till Harry ännu en gång och kramade honom. Han tittade ned på mig och kysste mig.

"Hör av dig när ni kommer fram så att jag vet att ni är okej." sa jag och han skrattade.

"Vad skulle kunna hända?" frågade han och jag suckade.

"Gör det bara." sa jag och han nickade.

"Dags att stiga på nu killar." sa Paul och alla utom Harry vinkade till mig och gick ut mot planet.

"Vi ses på torsdag, jag älskar dig." sa Harry och kysst mig.

"Jag älskar dig också." sa jag och han försvann ut genom dörrarna och in i planet.

När jag kom hem igen så funderade jag på om jag skulle ringa Chloe eller inte, men efter många om och men beslutade jag mig om att ringa henne. Det var lika bra att göra någonting nu när killarna hade åkt.

"Det var längesen!" hördes i andra änden.

"Hej på dig också Chloe. Har du lust att träffas?" frågade jag och hon suckade.

"Så nu duger man." sa hon surt, men började skratta.

"Allvarligt, kom över det var längsen vi sågs." sa jag och hon svarade ett "jag är där om fem" och sedan la hon på.

Ni får bli bättre på att kommentera, det är inte lätt att veta vad ni tycker annars! Så kommentera :)

Another World - Del 14

Publicerat: 2012-04-23 - 00:35:38 | Kategori: Another World | 2 Kommentarer

Efter tjugo minuter kom pizzan och vi satte oss vid köksbordet och började äta. Alla var hungriga så ingen sa någonting utan slängde bara i sig maten. Vi dukade bort från bordet och satte oss i vardagsrummet för att titta på film.

"Jag vill se Taken!" sa jag och log stort.

"Men jag vill se en komedi." sa Niall och tittade surt på mig.

"MEN JAG VILL SE TAKEN!" ropade jag och Niall skakade på huvudet.

"Jag vill också se Taken." sa Louis och Niall gav upp, satte på Taken och satte sig i soffan. Harry som hade hoppat bort från mig när jag skrek hoppade tillbaka och jag lutade mitt huvud mot hans axel och han la sin arm runt mig.

Filmen började och alla lutade sig tillbaka, Harry flätade ihop sina fingrar med mina och jag log mot honom. Jag hade kunnat sitta i hans famn resten av mitt liv och att tänka på att de skulle åka imorgon gjorde mig ledsen. Fast det var ju bara i fem dagar, det borde jag ju klara av.

Eftertexterna på filmen rullade och klockan var snart nio så vi bestämde oss för att sitta och prata istället för att titta på en till film.

"Förlåt om jag frågar, men varför?" frågade Louis och tittade ned på mina armar. Jag tittade på Harry och mina ögon fylldes med tårar.

"Det är bra nu." viskade han och la armen runt mig.

"När ni åkte så blev allt helt.. Eller alltså, det blev lite mycket bara." sa jag och torkade bort tårarna som runnit ned från mina ögon.

"Mina föräldrar har börjat bråka hela tiden, jag vet inte vart jag ska ta vägen. Jag saknade Harry och er andra, jag klarade ingenting längre. Det här bara hände." sa jag och viskade fram dem sista orden.

"Varför har du inte sagt något om dina föräldrar?" frågade Harry och tittade förvånat på mig.

"Det har aldrig varit något läge, jag ville inte förstöra någonting." svarade jag och han kramade om mig.

"Förstöra vadå? Du kan alltid prata med oss." sa Harry och jag log snett mot honom.

"Nej nu borde vi göra någonting roligt, ni åker ju imorgon!" sa jag och ställde mig upp.

"Vad ska vi göra då?" frågade Liam och reste sig från soffan.

"Vi kanske kan sitta här och bara ta det lugnt, jag är ganska trött." hörde man Zayn säga mitt i en gäspning och alla började skratt.

Klockan närmade sig tolv och det var bara jag och Harry som fortfarande var vakna. Vi log på varsin madrass och tittade in i varandras ögon och han tog min hand och flätade ihop våra fingrar.

Harrys perspektiv
Jag tittade på våra händer och mitt hjärta började slå fortare, jag var världens lyckligaste kille. Mina ögon mötte Cassandras och jag såg en tår rinna ned för hennes kind, jag sa inget utan pussade henne bara på pannan.

"Jag kommer sakna dig så mycket Harry." viskade hon till mig.

"Jag kommer sakna dig också Cass, men vi håller kontakten och det är bara i fem dagar." viskade jag tillbaka och torkade bort hennes tårar och hon log mot mig.

"Vi måste göra det!" sa hon och tittade ned på våra händer.

"Jag ringer dig så fort jag får ledig tid, jag lovar." sa jag och hon tittade upp mot och log mot mig.

"Du är ganska bra du." sa hon och fnissade.

"Du är inte så dum du heller." sa jag och kysste henne. Hon flyttade över till min madrass och la sig med ryggen mot mig. Jag la min arm runt henne och hon tog min hand och flätade ihop sina fingrar med mina igen.

"Kanske är bäst om vi sover nu." sa hon och vände sig mot mig.

"Jag vill inte sova, jag vill inte slösa bort tiden." sa jag och och tittade djupt in i mina ögon.

"Jag kommer vara här när du kommer hem, jag lovar." sa hon och på något sätt fick det mig att bli lugn. Jag kysste henne och vi sa godnatt, efter bara några minuter hörde jag att hon andades tyngre och jag log för mig själv. Jag tänkte inte lämna henne igen, det skulle jag inte klara av.

När jag vaknade nästa morgon så låg Cass fortfarande kvar i min famn. Hon var till och med vacker när hon sov och dregglade lite, hon var änglalik. Jag förstod inte hur hon kunde förlåt mig för det jag gjorde, jag valde min karriär före den bästa människan i världen. Jag svek henne, vi hade lovat varandra att ingenting skulle få förstöra det vi hade, men jag svek henne. Den här gången så kommer jag inte svika henne, inte en chans.
"Harry! Cass! Frukost!" ropade Niall från köket.

"Cass, det är frukost nu." sa jag och skakade om henne.

"Vad är klockan?" mumlade hon och jag tog upp mobilen för att titta.

"Tjugo över tio, kom nu." sa jag och drog upp henne.

"Jag måste bara gå på toa." sa hon och gick iväg.

Jag satte mig ned vid köksbordet och stirrade på allt som stod framme.

"Har ni bjudit hit hela stan eller?" frågade jag och suckade högt.

"Vi måste ju försöka äta upp så mycket som möjligt innan vi åker." sa Liam och stoppade in sin smörgås i munnen. Jag skrattade och gjorde i ordning en smörgås.

"Goood morgon!" sa Louis när Cass kom in i köket, hon vinkade som svar och satte sig tungt på stolen bredvid min.

"Inte så morgonpigg va?" sa Louis och skrattade, Cass tittade surt tillbaka på honom och tog juicepaketet.

"Vad ska du göra nu när vi är borta då?" frågade jag Cass.

"Jess kommer hit imorgon och stannar i en vecka, så umgås med henne." svarade hon och ett leende spred sig på hennes läppar.

"Då hinner ju vi träffa henne!" ropade jag och log.

"Ja, det var därför vi bestämde att hon skulle stanna i en vecka istället för några dagar." sa hon och tog en klunk av sin juice.

Liams perspektiv

Harry och Cass hade gått ut för att spendera de sista timmarna tillsammans, jag och de andra killarna satt och tittade på tv och pratade om allt möjligt.

"Harry har verkligen blivit en helt annan person nu när Cass är tillbaka, alltså han har förändrats till något bättre." sa Zayn.

"Ja verkligen, synd bara att vi ska åka snart. Jag kommer sakna henne." sa Niall.

"Men det är ju bara fem dagar Niall." la jag till.

"Ja, men alltså.. Nu när hon väl är tillbaka så ska vi åka ju." sa Niall och tittade ledsamt på mig.

"Ja det är klart, men du överlever. Ni kan ju prata i telefon fortfarande." sa jag.

"Kan bli svårt, hon kommer vara upptagen med att prata med Harry." sa Louis och alla skrattade.

Nu är den ute! Kommentera vad ni tycker nu. Jag har en ide om hur den ska fortsätta de kommande delarna så nu hoppas jag bara på att jag får lite tid framför datan!

Jag fortsätter!

Publicerat: 2012-04-21 - 19:52:53 | Kategori: Another World | 1 Kommentarer

Jag har bestämt mig för att fortsätta så jag ska försöka skriva en del ikväll annars kommer den så snart som möjligt. Så nu vet ni :)

Ska jag fortsätta?

Publicerat: 2012-04-06 - 15:48:06 | Kategori: Annat | 8 Kommentarer

Ska jag fortsätta med novellen? Jag kommer ingen vart och det känns som att jag jag skriver bara blir så dåligt.. Vad vill ni att jag ska göra?

Another World - Del 13

Publicerat: 2012-03-20 - 17:24:29 | Kategori: Another World | 6 Kommentarer

Efter en lång tid kom Harry och Cass tillbaka och la sig på sina handukar för att sola. Jag tittade på dem och sedan såg jag sår på Cass arm, det var tydligt att det var skärsår. Hon såg att jag hade sett det och tittade på mig och log ett snett leende. Jag tittade chockad på henne och log sedan snett tillbaka. Jag blev genast orolig igen, hade Harry sett det? Jo, det var klart att han hade sett det, det gick inte att undvika. Harry skakade på sin hand framför mitt ansikte och jag vaknade från mitt tänkande och han skrattade åt mig. Jag skrattade lite tyst och la mig sedan på handuken och solade.

När klockan blev fem bestämde vi oss för att åka hem till oss och beställa pizza.

Cassandras perspektiv

För en vecka sedan hade jag träffat killarna igen efter fem månader och imorgon skulle de åka iväg till Frankrike för att jobba. Jag satt i Harrys säng och tittade på honom när han sprang runt i rummet och packade, det såg så roligt ut så jag kunde inte låta bli att skratta.

"Vad är det som är så roligt?" frågade han irriterad.

"Är du alltid såhär stressad när ni ska åka? Du borde ju vara van." sa jag och fortsatte skratta.

"Nej jag brukar inte vara stressad." sa han och tog ett djupt andetag.

"Nej men ta det lugnt då, du har gott om tid på dig." sa jag och log.

"Jo, men det är så att.." började han och satte sig ned bredvid mig.

"..Jag vill inte åka ifrån dig igen." viskade han fram och jag tog hans hand.

"Jag kommer vara här och vänta på dig tills du kommer hem, jag lovar." Han slängde sig på mig så att jag hamnade på rygg i sängen och sedan tittade han djupt in i mina ögon och kysste mig.

"Oj, förlåt att jag stör." hördes det från dörren, jag tittade och såg att Louis stod där och skakade på huvudet. Harrys kinder blev röda och jag kunde inte låta bli att skratta åt situationen.

"Vad har du på hjärtat Louis?" frågade jag och Harry satta sig bredvid mig på sängen igen.

"Skulle bara kolla hur det gick för Harry, det går bra ser jag." sa han och skrattade när han stängde dörren och gick iväg. Harry tittade generat på mig och log lite smått och vi satt helt tysta.

"Forsätt packa nu så att du hinner klart." sa jag för att bryta tystnaden.

"Du har rätt." svarade han och gick bort till sin garderob och började rota runt.

"Hur mycket ska du ha med dig egentligen?" frågade jag och skrattade.

"Vi ska ju vara borta i fem dagar, måste ju ha med mig ombyte." Han tittade inte på mig när han sa det utan fortsatte stressat att packa. Jag skakade bara oå huvudet och gick ut från rummet. Dörren till Nialls rum var öppen och jag såg att han satt och försökte stänga sin väska.

"Går det bra eller?" frågade jag och han hoppade till.

"Gud vad du skrämms Cass!" ropade han och andades snabbt.

"Vill du ha hjälp att stänga väskan?" frågade jag, han nickade och la sig ned på golvet med handen på bröstkorgen.

"Du kunde ha dödat mig, herregud." sa han om och om igen, jag skakade bara på huvudet och skrattade.

När klockan närmade sig sex bestämde vi oss för att beställa hem pizza och bara umgås eftersom att de skulle åka imorgon. Vi satte oss ute på baksidan och pratade om allt, precis som vanligt, men jag kunde inte koncentrera mig för jag var orolig att det skulle bli som förra gången de åkte. Harry såg att jag var orolig så han tog min hand och log mjukt.

"Det kommer bli bra, jag lovar dig." viskade han till mig och min oro försvann. Han hade antagligen rätt att det kommer bli bra.

"Jag vill se Taken!" sa jag och log stort.

"Men jag vill se en komedi." sa Niall och tittade surt på mig.

"MEN JAG VILL SE TAKEN!" ropade jag och Niall skakade på huvudet.

Nu är jag klar! Som jag sa i förra inlägget så blir det roligare att skriva om ni kommenterar så kom igen! Den här delen blev ganska kort, men jag hade ingen insperation.

Angående del 13

Publicerat: 2012-03-20 - 17:01:06 | Kategori: Another World | 0 Kommentarer

Det har varit myket i mitt liv just nu och jag har verkligen inte haft någon insperation. Sen eftersom att ingen kommenterar gör det inte direkt roligare för det känns bara meningslöst att skriva då.v

Tack så mycket för era fina kommentarer ni som har kommenterat! Jag kämpar med del 13 nu. Jag brukar tycka att det är roligt att skriva men det är inte det just nu, så snälla hjälp mig genom att kommentera!

Another World - Del 12

Publicerat: 2012-03-02 - 23:54:03 | Kategori: Another World | 3 Kommentarer

När klockan blev tre på natten låg vi på madrasserna och alla sov utom jag och Cass. Hon log i min famn och lekte med min hand. Jag hade aldrig varit lyckligare, nu hade jag allt jag ville ha, det kunde inte bli bättre. Hon vände sig om så att hon låg med ansiktet mot mig och så tittade hon in i mina ögon.

"Du är det bästa som finns, god natt." sa hon och sedan kysste hon mig.

"Fast du är bättre, god natt." sa jag och hon fnissade till. Inte långt efter somnade hon, men jag kunde inte sova för jag hade för mycket i huvudet just nu. Allt vara bara så perfekt, men efter en halvtimme ungefär så lyckades jag somna med ett stort leende på läpparna.

Cassandras perspektiv

När jag vaknade så hade Harry fortfarande sina armar runt mig och det hade blivit äckligt varmt inne i rummet, tröjan som jag hade lånat av Harry hade klibbat fast sig mot min mage och jag kände för att duscha så jag reste mig upp försiktigt så att ingen skulle vakna och gick sedan in i badrummet, tog fram en handduk och gick in i duschen. När jag hade duschat klart gick jag in på Harrys rum och lånade ett par svarta mjukisbyxor, som var alldeles för långa eftersom att jag är kort, och en stor t-shirt, jag visste att han inte hade något emot det för så gjorde jag alltid förut när jag hade sovit kvar hos honom och inte tagit med mig någonting. Jag gick sedan tillbaka till vardagsrummet där killarna fortfarande låg och sov. Smygandes gick jag fram till madrassen som Harry log på och pussade honom på pannan och han öppnade ögonen sakta.

- Så det var inte en dröm i alla fall. sa han och skrattade.

- Nej det får vi hoppas att det inte var. sa jag och kysste honom mjukt på läpparna.

- Kom nu vi äter frukost jag är jättehungrig. sa jag och klappade honom på axeln och sedan gick jag ut till köket.

Jag plockade fram mackor och började bre en till mig och kännde att Harry la sina armar runt mun midja och la axeln på min axel och suckade högt.

- Varför skulle vi gå upp så tidigt? frågade han och jag nickade mot klockan som visade halv elva och han skrattade.

- Okej, så tidigt var det inte. sa hon och pussade mig på kinden.

- Snygga kläder förresten! sa han och jag vände mig om så att vi stod med ansikterna nära varandra.

- Förlåt att jag inte är så lång. sa jag och han höll kvar sina armar runt min midja och kysste mig sedan.

- Du är perfekt som du är Cass. sa hon och jag kramade honom.

- Det är du med Harry. svarade jag och släppte taget om honom och vände mig och för att göra klart min macka. Han ställde sig bredvid mig och gjorde iordning en till sig själv också och sedan gick vi ut på baksidan och satte oss i varsin solstol.

När klockan hade blivit närmare två bestämde vi allihopa att åka till stranden. Killarna visste ett ställe som ingen annan var på, vilket underlättade allt. Eftersom att allihopa inte fick plats i en bil åkte jag och Harry själva och hela resan satt vi och pratade om hur det var förut. Vi båda berättade hur mycket vi saknade det, det var så skönt att vi fortfarande, trots tiden vi inte haft någon kontakt, kunde prata med varandra så öppet.

När vi var framme efter en biltur på ungefär femton minuter så gick vi ur bilen, tog våra väskor och gick ned på stranden som låg en bit bort. Sanden var varm och solen lyste starkt på oss, jag tittade ut över vattnet och det var så vackert, allt var perfekt. I ögonvrån såg jag att killarna redan lagt ut handukarna och alla satt nu utan tröja i bara shorts och tittade på mig. Jag följde deras exempel, la ut handuken och tog och mig mitt linne så att jag satt i bikini och shorts.

Vi satt och pratade länge, men efter ett tag tyckte vi att det blev för varmt så vi gick för att bada. Niall och Zayn sprang ut i vattnet, Liam gick sakte efter och Harry och Louis gick bakom mig mot vattnet. Jag stannade upp för jag gillade inte att bada i kallt vatten och enligt Liams min hade det varit ganska kallt. Utan att jag hann reagera lyfte Harry upp mig och sprang ut i vattnet, men ramlade över mig när vi hade kommit ut en liten bit. Alla skrattade utom jag som tittade surt på Harry som försökte att inte skratta. Jag hoppade på honom och försökte få ner honom i vattnet, men han var för stark så han rörde sig inte trots mina tappra försök att dra i honom. Efter många försök gav jag upp och tog istället hans hand och vi gick längre och längre ut i vattnet.

Louis perspektiv
Att se Harry vara så lycklig igen gjorde att jag blev ännu lyckligare. Det hade varit svårt för mig när han mådde dåligt, jag gjorde allt för att få honom på bra humör, men inget verkade fungera. Nu såg jag att han inte var lycklig utan Cass vid sin sida, jag visste att hon var anledningen till att han hade sökt till X-Factor, det hade han sagt.

- Vad säger ni, ska vi gå upp igen och lämna turturduvorna ifred? frågade jag och alla skrattade och började gå tillbaka till stranden.

Vi satte oss ned på våra handukar och pratade om allt, men jag kunde inte låta bli att titta ut mot Harry och Cass i vattnet. De såg ut att ha det roligt och jag kände att jag log som en idiot.

- Louis, vad är det med dig? frågade Niall och jag tittade på honom och log stort.

- Jag är bara så glad för Harrys skull, han har blivit sig själv igen och är lyckligare än förut. Han och Cass är gjorda för varandra, så är det bara. sa jag och tittade bort mot dem igen.

- Det är vi allihopa, men på något sätt kände jag på mig att det skulle bli de igen, för man såg redan första gången vi träffade dem att de var gjorda för varandra. sa Niall och log tillbaka till mig.

Jag hade inte varit såhär glad sen vi åkte, jag hade gått och varit orolig för Harry, men nu var allt bra igen.

Efter en lång tid kom Harry och Cass tillbaka och la sig på sina handukar för att sola. Jag tittade på dem och sedan såg jag sår på Cass arm, det var tydligt att det var skärsår. Hon såg att jag hade sett det och tittade på mig och log ett snett leende. Jag tittade chockad på henne och log sedan snett tillbaka. Jag blev genast orolig igen, hade Harry sett det? Jo, det var klart att han hade sett det, det gick inte att undvika. Harry skakade på sin hand framför mitt ansikte och jag vaknade från mitt tänkande och han skrattade åt mig. Jag skrattade lite tyst och la mig sedan på handuken och solade.

När klockan blev fem bestämde vi oss för att åka hem till oss och beställa pizza.

Äntligen klar! Vad tycker ni?

Har inte kunnat skriva och inte haft insperation av personliga skäl, men försöker skriva så ofta som möjligt.

Ny del imorgon!

Publicerat: 2012-03-01 - 23:02:10 | Kategori: Another World | 1 Kommentarer

Jag lovar att det kommer en ny del imorgon, jag har haft så mycket annat och har inte haft någon insperation, men nu har jag skrivit en halv del och skriver klart den imorgon!

Ni får en bild på killarna för att de är finast ♥

Another World - Del 11

Publicerat: 2012-02-21 - 14:21:33 | Kategori: Another World | 7 Kommentarer

Vi satte oss och tittade på The Notebook, alla grät utom Cass och Zayn. Jag hade aldrig sett Cass gråta till en film, hon var inte så blödig som mig. Hon tittade på mig och skrattade sedan torkade hon bort mina tårar.

"Såja Harry, det är ingen fara jag är här." sa hon som att hon pratade med en bebis. Jag svarade inte utan skrattade bara och puttade bort henne så att hon ramlade bak på Liam.

"Tjenare tjejen." sa han och hon torade bort hans tårar också och sedan lutade hon sig mot hans axel. Om jag ska vara ärlig så blev jag riktigt avundsjuk när han la sin arm om henne, jag ville att hon skulle ligga mot mig. Mina känslor för henne hade aldrig försvunnit och nu ville jag bara hålla om henne, men jag visste att hon och Liam bara var vänner så jag försökte koncentrera mig på filmen igen.

Cassandras perspektiv

Jag sneglade på Harry och såg att han såg lite ledsen ut så jag kröp bort till honom istället och l mig i hans knä. Han började fläta mitt hår som han alltid gjorde förut och han fick genast ett leende på läpparna. Liam tittade på mig och gav mig ett leende som jag besvarade.

När det var ungefär en halvtimme kvar av filmen så sov alla utom jag och Liam så vi bestämde oss för att gå ut på balkongen eftersom att det hade blivit så varmt i vardagsrummet.

"Kul det är att se dig igen" sa han när han hade stängt till balkongdörren och kom fram och kramade mig.

"Detsamma, jag har saknat er." sa jag och tittade in i hans ögon.

"Vi har saknat dig med, speciellt Harry. Han har varit riktigt nere ibland, men har försöker att dölja det." sa han och jag kände att tårarna började rinna ned för mina kinder.

"Hur är det?" frågade Liam och jag såg att han blev orolig.

"Nej det är bara det att jag är så lycklig, har inte känt mig så här glad sen ni åkte." Han svarade inte utan la bara armen runt mig och efter ett tag öppnade någon dörren och bröt tystnaden.

"Så det var här ni var." Jag hörde direkt att det var Harry så jag vände mig om och försökte dölja att jag hade gråtit, men såg på honom att han redan hade sätt tårarna.

"Vad har hänt med dig Cass, du brukar aldrig gråta." sa han och kramade om mig.

"Haha, nej de är ingenting." svarade jag och gick in i vardagsrummet igen.

Harrys perspektiv

Vart hade den glada och lyckliga Cass tagit vägen? Hon var inte som hon var innan jag åkte.

"Varför ser du så besvärad ut?" frågade Liam och skrattade.

"Cass har aldrig varit så här nere förut, jag vet inte vad jag ska göra." svarade jag och han la sin hand på min axel.

"Du kan vara lugn, hon är inte ledsen. Hon berättade för mig att hon inte varit så här glad sen vi åkte så hon är inte nere." När han sa det kunde jag inte låta bli att le. Han klappade mig på axeln och öppnade dörren.

"Liam, kan du be Cass komma ut?" Han nickade bara som svar gick sedan in. Efter bara några sekunder kom hon skuttandes ut genom dörren med ett stort leende, hon var så vacker. Hon sa ingenting utan gick bara och ställde sig bredvid mig vid balkongräcket och la händerna på det. Vi stod och tittade ut i mörkret och sedan ställde hon sig mot mig och tittade in i mina ögon. Jag ställde mig mot henne och vi bara tittade på varandra en lång stund. Hon log mot mig och utan att tänka mig för lutade jag mig fram och våra läppar möttes, men jag backade snabbt bort.

"Förlåt, jag bara.." jag hann inte säga mer innan hon kysste mig igen och jag kände att hon log. Det pirrade i magen, så som det alltid gjorde när hon kysste mig och jag ville aldrig att hon skulle sluta. Tyvärr så backade hon sakta undan men hade ett stort leende på läpparna och jag kunde inte låta bli att le tillbaka.

"Jag har saknat dig Harry så det har gjort ont." När hon sa det slängde jag mina armar runt henne och kramade henne hårt.

"Jag har saknat dig också, mer än du någonsin kommer att förstå. Det har varit jobbigt att vara utan dig och utan killarna och musiken vet jag inte vad jag skulle gjort." Hon släppte mig och tittade in i mina ögon och pussade mig sedan lätt på kinden.

"Men jag är här nu och lova att aldrig lämna mig igen." sa hon och tog mina händer.

"Jag lovar dig." svarade jag och kände att någon tittade på oss. Jag tittade in genom fönstret och där stod Niall och tittade på oss med ett stort leende och vi log stort tillbaka. Det var så här det skulle varit hela tiden, varför var jag tvungen att åka utan henne?

Vi stod kvar ute på balkongen länge, det började blåsa och jag såg på Cass att hon frös så jag tog en filt från en stol och la runt oss och jag stod bakom henne och kramade om henne. Det var tyst, men det var ingen pinsam tystnad utan bara en mysig tystnad. Då och då skrattade hon, det gör hon alltid när det blir tyst och jag kunde inte låta bli att le. Hon började sjunga på Bruno Mars låt Just The Way You Are och jag log ännu störrde då jag fick höra henne underbara sång röst. Jag hade försökt tvinga med henne till X-Factor men hon hade vägrat och jag kunde inte förstå varför. Det var bara jag som visste att hon kunde sjunga för hon sjöng bara för mig, det var i alla fall vad hon hade sagt. Jag började sjunga med och gungade fram och tillbaka. När vi hade sjungit klar pussade jag henne i nacken och kramade om henne hårdare. Hon vände på sig och kramade om mig, sedan möttes våra läppar igen. Den här gången skulle jag inte sabba det, den här gången skulle det vara vi två för alltid.
"Så, det är vi två igen?" frågade hon plötsligt.

"Gärna för mig." sa jag och skrattade, hon pussade mig löst på munnen, tog min hand och gick in till dem andra.

"Här kommer kärleksparet!" ropade Niall och alla apploderade, Cass började skratta och jag log bara lite. Vi gick och satte oss i soffan och hon lutade sig mot min axel. Jag tog hennes hand och flätade in mina fingrar i hennes.

"För alltid." viskade jag och hon nickade bara som svar.

När klockan blev tre på natten låg vi på madrasserna och alla sov utom jag och Cass. Hon log i min famn och lekte med min hand. Jag hade aldrig varit lyckligare, nu hade jag allt jag ville ha, det kunde inte bli bättre. Hon vände sig om så att hon låg med ansiktet mot mig och så tittade hon in i mina ögon.

"Du är det bästa som finns, god natt." sa hon och sedan kysste hon mig.

Jag ska bli bättre på att uppdatera, jag lovar. Börjar skriva på nästa del direkt!

Kommentera vad ni tycker så att jag kan göra det bättre till nästa gång!

Another World - Del 10

Publicerat: 2012-02-16 - 23:27:39 | Kategori: Another World | 8 Kommentarer

"Cheshier var inte detsamma utan dig där." sa hon plötsligt. Jag vände mig mot henne och såg att hon grät.

"Varför gråter du?" frågade jag och tårkade bort tårarna från hennes kinder.

"Det är bara det att jag har saknat dig så mycket, och det känns så konstigt att stå här med dig." Hon tittade ned i sanden när hon sa det och jag kunde inte låta bli att krama om henne.

"Jag har saknat dig med, helt ärligt så kom jag aldrig över dig." sa jag och hon tittade upp på mig och log.

"Du ljuger, men det gör inget." sa hon och fortsatte le.

"Tro vad du vill." sa jag och släppte henne och la istället min arm runt henne och vi fortsatte gå längs vattnet och prata om hur våra liv hade varit sen jag åkte. Jag har aldrig varit lyckligare, jag har fått tillbaka Cass. Jag brydde mig inte om vi skulle bli tillsammas igen, huvudsaken var att hon var här.

På vägen hem till mig satt vi och sjöng till musiken som spelades på radion och efter några låtar började Marry You att spelas och vi tittade på varandra och började sjunga. Det här var våran låt, jag har lyssnat på den varje kväll sen jag flyttade. Det var det enda jag hade kvar från henne, plus ett foto på oss två när jag håller pussar henne på kinden.

Vi klev ur bilen och gick upp mot huset och jag blev nervös över vad killarna skulle säga, Louis hade ju inte trott på mig igår.

"Vad är det?" frågade hon plötsligt och jag ryckte till.

"Vadå?" frågade jag och skrattade.

"Du ser orolig ut." Jag försökte dölja det med ett leende, men jag såg på henne att hon inte gick på det.

"Nej det är bara det att Louis trodde inte på mig igår när jag sa att jag hade träffat dig på festen, han sa att jag hade druckit för mycket och skulle gå och lägga mig." Hon började skratta och jag kunde inte låta bli att le, gud vad jag har saknat henne skratt.

Jag öppnade dörren och hörde att de andra satt i vardagsrummet och pratade så vi tog av oss skorna. Man hörde fotsteg som kom närmare och närmare och jag log stort när jag såg Louis.

"VAFAN!? CASSANDRA!" skrek han och hoppade på Cass som såg ganska rädd ut.

"Hej Louis." sa hon till slut lugnt och kramade om honom och då hörde man hur de andra sprang ut från vardagsrummet. De stod chockade och bara stirrade på henne och sedan sprang hon fram till Niall och kramade om honom och sedan till Liam och Zayn. Hon och Niall hade blivit riktigt tajta innan vi bröt kontakten och jag visste att hon mådde dåligt över att lämna honom, över att lämna oss allihopa. Jag såg på allihopa hur glada de var att träffas igen så jag kunde inte låta bli att le.

"Så det var inte bara något du sa igår, förlåt att jag inte trodde dig, men du måste förstå mig?" sa Louis och tittade frågande på mig.

"Ja jag förstår, det är inte varje dag sånt här händer." Samtidigt som jag sa det kom Cass fram till mig och la ena sin arm runt mig och jag gjorde samma ska med henne. Det betydde allt för mig att stå här med henne igen, jag har gått och längtat efter att ha henne nära mig.

Nialls perspektiv

Jag kunde inte förstå att hon stod framför mig, jag var tvungen att nypa mig själv i armen för att se om jag drömde vilket jag inte gjorde. Cass var som en syster för mig och att åka ifrån henne var jobbigt nog och att få veta att jag aldrig mer kommer få prata med henne igen gjorde inte saken bättre. Även om jag visste att det inte alls var lika jobbigt för mig som för Harry så mådde jag dåligt över det. Hon hann bli en stor del av mitt liv och det var som att en del av mig försvann när jag åkte iväg. Alla hade mått ganska dåligt över det eftersom att hon hade stöttat oss genom X-Factor och allt, men Louis gjorde så att alla mådde bättre.

Vi gick in och satte oss i vardagsrummet och alla pratade i mun på varandra, Cass satt tyst och försökte höra vad alla hade att säga men tillslut skrek hon.

"SNÄLLA KAN NI PRATA EN I TAGET" och sedan började alla skratta.

"Kul att du är här, men varför är du det? VAS HAPPENING!?" frågade Zayn och la till sin brytning.

"Jo asså mamma fick jobb här så vi flyttade hit, faktiskt bara drygt fem minuter här ifrån." När hon sa det log jag stort och jag hade inte varit så här glad på länge. Det kändes som att allt var perfekt nu, jag hade fått tillbaka den försvunna systern, min bästa vän.

Vi satt och pratade länge, klockan blev åtta och jag började bli hungrig.

"Vad sägs som att äta lite? Kanske beställa hem pizza?" Var jag tvungen att fråga tillslut då min mage hade börjat kurra.

"Men vi åt pizza igår Niall, vad sägs som att Cass gör sin goda pastasallad? Det går snabbt och den är verkligen jättegod!" sa Harry plötsligt och Cass tittade på honom och suckade.

"Till alla er? Ni äter som elefanter allihopa." svarade hon och alla tittade på mig.

"Nej Niall äter mycket." sa Louis och klappade mig på axeln och jag började skratta.

"Okej, visst som ni vill, men Harry du får hjälpa mig så som vi brukade göra." sa hon och drog med sig Harry ut till köket. De var så söta tillsammans, man såg på Harry hur lycklig han var över att ha henne tillbaka.

Harrys perspektiv

Att stå i köket och göra pastasallad med Cass så som vi alltid hade gjort förut fick mig att le, hon fick mig alltid att le. Man hörde dem andra skratta högt ute i vardagsrummet, men jag brydde mig inte för det enda jag kunde tänka på var Cass.

"Alltså, ni är alltid förberedda sa hon när hon stängde kylskåpet och jag förstod precis vad hon menade. När vi var och handlade köpte vi alltid alldeles för mycket, eller det var Niall som plockade på sig det mesta. Fast bor man fem stycken killar tillsammans så går det åt mycket mat och speciellt om det finns någon som äter hela tiden.

"Ja, det gäller att ha allting hemma i fall man för besök." sa jag och hon skrattade.

"Förväntar ni er att alla gäster ska laga maten också?" frågade hon och nu var det min tur att skratta.

"Du har fortfarande den där dåliga humorn." sa jag och hon tittade på mig och gav mig en blick som betydde tyst.

"Det är därför du skrattar?" frågade hon och jag slog henne löst på axeln.

När salladen var klar satte vi allihopa vid det stora köksbordet och började äta. Klockan blev mycket så vi bestämde att Cass skulle sova kvar här så vi hämtade madrasser som vi la i vårat stora vardagsrum. Det här skulle bli en bra natt, den bästa natten på länge.

Vi satte oss och tittade på The Notebook, alla grät utom Cass och Zayn. Jag hade aldrig sett Cass gråta till en film, hon var inte så blödig som mig. Hon tittade på mig och skrattade sedan torkade hon bort mina tårar.

"Såja Harry, det är ingen fara jag är här." sa hon som att hon pratade med en bebis. Jag svarade inte utan skrattade bara och puttade bort henne så att hon ramlade bak på Liam.

Det tar lång tid att skriva varje del för jag håller på att skrva en berättelse till skolan också och det är tyvärr viktigare..

Fast när jag väl börjar skriva så skriver jag klart en del snabbt så jag ska se till att skriva mycket nu på lovet, men jag vill inte lova någonting.

Kommentera vad ni tycker om den här delen, verkar inte som att den förra delen var så lyckad eftersom att ingen kommenterade, men det är inte det viktigaste för jag tycker att det är roligt att skriva!

Förresten, vad ska ni göra på lovet?

Another World - Del 9

Publicerat: 2012-02-12 - 23:59:51 | Kategori: Another World | 1 Kommentarer

"Harry." sa jag och han vände sig mot mig.

"Vi hade tänkt att gå nu, ja du kanske förstår varför." sa jag och pekade på Chloe som stod och vinglade bredvid mig.

"Haha, gör så! Här är mitt nummer, ring mig imorgon!" sa han och kramade mig.

"Det ska jag." sa jag och besvarade kramen.

"Du ska bara veta hur glad jag är att du kom ikväll." sa han och släppte mig, jag log bara som svar och sedan vinkade jag och gick ut.

Chloe skulle sova hos mig eftersom att mina föräldrar var borta över helgen och hennes föräldrar skulle nog inte bli glada av att se henne så här.

Jag hade inte varit så här glad på länge, väldigt länge.

Harrys perspektiv

När jag kom hem så gick jag direkt ut till köket för att ta ett glas vatten och hör att någon kommer ned för trappan, det var Louis.

"Det var på tiden att du kom hem." sa han och klappade mig på ryggen.

"Är det ett leende jag ser Harry?" frågade han och tittade förvånat på mig.

"Tänk för att det är det." sa jag och log så stort att man såg alla mina tänder.

"Vad har hänt? Berätta!" sa han och började hoppa upp och ned och klappade med händerna. Jag skakade på huvudet och skrattade, hur orkade han hålla på hela tiden?

"Tyst så att du inte väcker dem andra." sa jag och ställde ned glaset på diskbänken.

"Det är ingen chans att jag gör det, de sover djupt. Tro mig." sa han och skrattade.

"Okej, vet du vem som var på festen?" frågade jag och kunde inte låta bli att le igen.

"Nej, hur ska jag veta?" frågade han och höjde ena ögonbrynet.

"Du kommer inte tro mig." sa jag och jag såg i hans ögon att han ville veta.

"Cass!" nästan skrek jag och han skakade på huvudet.

"Harry, hur mycket har du drukit egentligen? Gå och lägg dig." sa han och klappade mig på ryggen igen och försvann upp för trappan. Jag förstod att han inte trodde på mig, jag började själv fundera på om det verkligen hade hänt. Jag kunde inte sluta tänka på det så jag gick och la mig med ett stort leende på läpparna, ett leende som inte funnits där på länge.

Cassandras perspektiv

"Berätta vad som hände mellan dig och Harry nu!" Var det första jag hörde när jag vaknade, jag tittade på klockan och såg att den var kvart i tolv.

"Vad vill du veta?" frågade jag och försökte vänja ögonen med ljuset.

"Allt!" sa hon och tittade på mig med stora ögon.

"Okej.. Vi gick i samma klass ända tills han flyttade till London och vi var tillsammans i nästan sex månader, men sen så tyckte han att vi skulle släppa taget om varandra när han åkte så vi pratade inte med varandra. Bland det sista han sa var att om vi skulle träffas igen så är det meningen att vi ska vara tillsammans, och vi träffades igår så jag hoppas att han har rätt." sa jag och kände hur mitt leende blev större och större. Chloe svarade inte utan bara satt där med öppen mun och uppspärrade ögon.

"Så du har liksom kysst Harry Styles!?" skrev hon helt plötsligt.

"Ja det har jag." sa jag och skrattade.

"Har ni gjort något mer? Du vet..?" frågade hon och blinkade med ena ögat.

"Sluta fråga massor!" sa jag och slog henne med en kudde. Sedan kom jag på att jag hade fått hans nya nummer så jag tog direkt upp mobilen från sängbordet och låste in mig på toaletten så att inte Chloe skulle lyssna. Jag slog in nummret och ringde. Signalerna gick fram och precis när jag skulle lägga på hörde jag en trött röst.

Harrys perspektiv

"Hallå?" svarade jag utan att kolla vem det var som hade ringt.

"Förlåt, väckte jag dig?" hörde jag en bekant röst säga och efter att ha tänkt efter ett tag kom jag på att det var Cass så jag slängde mig upp från sängen.

"Ja, faktiskt." sa jag och skrattade.

"Du har alltså inte förändrast." sa hon och jag hörde att hon fnissade tyst.

"Men har du lust att träffas?" frågade hon och mitt hjärta hoppade över ett slag.

"Självklart!" svarade jag och och tittade på klockan, fem över tolv.

"Jag kommer och hämtar upp dig halv ett?" sa jag och gick ut till köket.

"Låter bra! Då ska jag bara göra i ordning mig, hejdå." sa hon och jag log för mig själv.

"Bra, hejdå." sa jag och la på, sedan tänkte jag på vad klockan var. Tjugofem minuter tills jag skulle vara hos henne, hur skulle jag hinna det? Jag sprang tillbaka till rummet och satte på mig mörkblåa jeans och en vit t-shirt och fixade till håret. Med snabba steg sprang jag ned till köket och gjorde i ordning en macka som jag sedan slängde i mig och gick vidare till badrummet för att borsta tänderna sedan satte jag på mig mina låga vida converse och gick ut till min bil.

Jag gick med långsamma steg fram till dörren till huset som Cassandra hade gett mig vägbeskrivning till och sedan knackade jag på. Jag hörde fotsteg som kom närmare och närmare dörren och jag blev nervös. Varför blev jag det? Jag har ju träffat henne flera gånger, vi träffades ju varje dag förut. Dörren öppnades och där stod hon, vackrare än någonsin i svarta shorst och ett ljusblått linne.

"Hej." sa hon och log stort.

"Hej!" sa jag och kramade om henne.

"Så.. Ska vi åka?" frågade jag försiktigt.

"Visst!" sa hon och stängde dörren och följde efter mig till bilen.

"Vart ska vi åka?" frågade hon när hon hade stäng bildörren.

"Vart vill du åka?" frågade jag och tittade på henne.

"Vad sägs som att köpa glass på stranden?" frågade hon och jag såg förhoppningen i hennes ögon.

"Så du älskar fortfarande glass?" frågade jag och skrattade, sedan startade jag bilen och körde iväg.

"Ja, jag har nog inte förändrats så mycket." sa hon och log.

Vi klev ur bilen och gick mot kiosken på stranden.

"Det gamla vanliga?" frågade jag och skrattade.

"Du minns!?" sa hon och tittade förvånat på mig.

"Ja, vi köpte ganska ofta. Det är inte så lätt att glömma!" sa jag och gick och köpte två pistageglassar, sedan gick vi ut på stranden och gick längs vattnet.

"Cheshier var inte detsamma utan dig där." sa hon plötsligt. Jag vände mig mot henne och såg att hon grät.

"Varför gråter du?" frågade jag och tårkade bort tårarna från hennes kinder.

"Det är bara det att jag har saknat dig så mycket, och det känns så konstigt att stå här med dig." Hon tittade ned i sanden när hon sa det och jag kunde inte låta bli att krama om henne.

"Jag har saknat dig med, helt ärligt så kom jag aldrig över dig." sa jag och hon tittade upp på mig och log.

"Du ljuger, men det gör inget." sa hon och fortsatte le.

Jag har inte varit hemma så jag har inte kunnat skriva, men här är det!
Fortsätt kommentera, jättekul :D

Another World - Del 8

Publicerat: 2012-02-07 - 22:45:15 | Kategori: Another World | 6 Kommentarer

Vi stod och pratade med några killar och plötsligt kommer Alex fram och rycker tag i mig.

"Jag lånar henne en liten stund!" ropade han och drog med mig upp på dansgolvet. Jag och Alex hade pratat ganska mycket i skolan eftersom att det var en av Chloes bästa vänner, så det var bara roligt att vara på hans fest.

Efter att vi hade dansat en ganska lång stund ryckte Chloe tag i mig.

"Nu tar jag tillbaka henne." sa hon och drog med mig till köket.

"Gissa vem som är här?" sa hon och hoppade upp och ned.

"Jag har ingen aning, vem?" sa jag och skrattade åt att hon var så fånig. Hon pekade som svar och mitt hjärta hoppade över ett slag, jag trodde att jag skulle svimma.

Jag stod som förstenad och bara stirrade på honom. Han stod och pratade med någon och log så att man såg hans skrattgropar. Han vände sig om och tittade runt och sedan fick han ögonkontakt med mig. Jag såg att han också blev som förstenad och jag visste inte vad jag skulle göra. Skulle jag kasta mig i hans famn och säga att jag har saknat honom? Skulle jag springa därifrån och låta honom vara? Jag kunde inte göra någonting utan bara stod där och stirrade på honom med öppen mun.

"Kom vi går och hälsar!" sa Chloe och ryckte tag i min arm så att jag flög efter. Jag försökte att hålla emot, men hon var för stark.

Han släppte inte blicken från mig och såg fortfarande lika chockad ut.

"Hej!" sa Chloe och hoppade upp och ned.

"Hej hej." sa han och lyckades släppa blicken från mig.

"Jag heter Chloe och det här är.."

"Cass." sa han snabbt och kollade in i mina ögon. Jag kunde inte hålla mig längre så jag kastade mig i hans famn och kramde honom hårt. Han besvarade kramen och jag kunde inte stoppa tårarna som hade börjat rinna ned för mina kinder. Jag ville inte släppa honom, jag kunde stå där för all tid, men jag kände mig tvungen att avsluta kramen. Chloe kollade chockat på mig.

"Så ni känner varandra?" sa hon och såg helt borta ut.

"Det kan man säga." sa Harry och log stort. Jag kunde inte låta bli att le tillbaka.

"Är det så hemskt att träffa mig?" frågade han och la sin arm runt mig. Jag skakade bara på huvudet och skrattade.

"Kan vi gå ut och snacka lite?" frågade han och jag nickade och följde efter honom ut på bakgården.

Vi stod tysta och tittade ut över gräsmattan, men Harry bröt tystnaden efter ett tag.

"Jag förstår om du hatar mig.. Förlåt." sa han och gav mig en ledsen blick.

"Jag hatar dig inte, det går inte att hata någon som dig. Jag blev bara så ledsen över att du inte ens ville ha någon kontakt med mig, som vänner." sa jag och fortsatte kolla ut över gräsmattan. Solen hade börjat gå ned och himlen var rosa.

"Så det är det du tror? Att jag inte ville ha någon kontakt med dig?" sa han och tittade på mig med den där blicken, den blick han alltid gav mig när jag hade fel.

"Jag har inte kunnat sluta tänka på dig, men jag trodde att det var bäst att vi inte var i varandras liv längre. Fast jag insåg ganska snabbt vilken idiot jag var." sa han och kramade om mig.

"Ja, du var en idiot." sa jag och började gråta igen.

"Gråt inte Cass, vart är den glada och spralliga tjejen som jag kände?" frågade han och slog till mig på axeln.

"Du tog henne med dig." sa jag tyst.

"Jag hörde det där, och snälla förstå att jag aldrig ville lämna dig." sa han och försökte få ögonkontakt med mig och jag kunde inte undvika att kolla in i hans fina gröna ögon. vi stod och pratade länge och sedan drog jag med honom in och vidare in i ett sovrum.

"Jag kan inte förstå att jag står här med dig Harry, det var inte igår direkt." sa jag och la armarna i kors.

"Kom." sa han och klappade med handen bredvid honom på sängen, så jag gick och satte mig.

"Vad är det?" frågade han och tittade oroligt på mig.

"Det känns bara så konstigt att sitta här med dig. Jag har gått varje dag och tänkt på dig, jag har inte kunna släppa dig." sa jag och han la sin hand på min axel.

"Jag har saknat dig Cass, mer än du någonsin kommer förstå. Det var som jag sa, om det är meningen att det ska vara vi så ses vi någon dag."

"Mm.." sa jag och tittade ned i golvet.

Harrys perspektiv
Jag tittade ned på hennes händer och mitt hjärta hoppade över ett slag, hon hade skärsår på armarna.

"Ehm, Cass? Vad har du gjort på armarna?" frågade jag och fick svårt att andas. Hon svarade inte utan vände bara bort blicken och jag såg en tårar rinna ned för hennes kinder. Jag vände på henne och kramade om henne hårt och hon la sitt huvud mot min bröstkorg och kramade om mig.

"Jag kunde inte hjälpa det." sa hon och började gråta henne mer.

"Snälla gråt inte, jag hatar att se dig gråta." sa jag och kramade om henne hårdare. Jag behövde inte ens fråga varför hon hade gjort det utan jag förstod att det var på grund av mig. Hon släppte mig och kollade på mig med tårfyllda ögon.

"Harry, snälla lämna mig inte igen. Jag klarar inte av att leva utan dig." Jag torkade bort hennes tårar och skakade på huvudet.

"Nej, jag kommer aldrig lämna dig igen. Jag måste fråga en sak bara, vad gör du i London?" hon tittade på mig och log stort.

"Mamma fick jobb här så vi var tvugna att flytta." Jag kunde inte låta bli att le när hon sa det, det betydde alltså att vi hade närmare till varanda.

"Vart bor ni då?" frågade jag och ställde mig upp.

"Typ några minuter här i från, minns inte vad det heter." sa hon och skrattade. Gud vad jag hade saknat hennes underbara skratt.

"Skojar du med mig!?" nästan skrek jag.

"Nej, vadå då?" frågade hon och kollade på mig med en konstig blick så jag var tvungen att skratta.

"Det gör vi med! Kom nu går vi och firar." sa jag och drog med henne ut till alla andra. Vi tog varsin cider och pratade om gamla minnen och efter ett tag så skulle hon gå och prata med Chloe.

Cassandras perspektiv

"Va? Men hur? Asså va?" sa Chloe och så ut som ett frågetecken. Jag fick stå och berätta allt för henne och hon såg fortfarande chockad ut.

"Men varför har du inte sagt något?" frågade hon plötsligt.

"För det första, du skulle nog tycka att jag skröt. För det andra, du skulle inte tro mig. För det tredje, jag ville inte prata om honom." sa jag och hon la armen runt mig.

"Jaså? Varför ville du inte prata om honom då?" frågade hon och stirrade in i mina ögon. Jag skrattade och förstod då att hon hade druckit ganska mycket, jag hörde det på henne och hon hade svårt att sitta stilla.

"Du, vi tar det här när du hänger med. Nu borde du sova lite." sa jag och skrattade högt.

Vi gick bort till Harry för att säga hejdå, jag ville inte gå men eftersom att Chloe inte var sig själv så var det bäst så.

"Harry." sa jag och han vände sig mot mig.

"Vi hade tänkt att gå nu, ja du kanske förstår varför." sa jag och pekade på Chloe som stod och vinglade bredvid mig.

"Haha, gör så! Här är mitt nummer, ring mig imorgon!" sa han och kramade mig.

"Det ska jag." sa jag och besvarade kramen.

"Du ska bara veta hur glad jag är att du kom ikväll." sa han och släppte mig, jag log bara som svar och sedan vinkade jag och gick ut.

Chloe skulle sova hos mig eftersom att mina föräldrar var borta över helgen och hennes föräldrar skulle nog inte bli glada av att se henne så här.

Jag hade inte varit så här glad på länge, väldigt länge.

Nu så har killarna kommit in i bilden, eller Harry i alla fall.

Så vad tycker ni?

Det är så kul att sitta och läsa kommentarerna, man blir bara mer taggad till att skriva!

Another World - Del 7

Publicerat: 2012-02-05 - 18:09:17 | Kategori: Another World | 7 Kommentarer

Klockan hade blivit åtta och mamma och pappa hade inte kommit hem än så jag gick ned till köket och gjorde i ordning två mackor som jag tog med min in i vardagsrummet. På bordet låg min mobil, jag tog upp den och såg att jag hade fått ett nytt sms.

"Skulle jag kunna åka med dig till skolan imorgon? Jag har ingen bil än.. Kram Chloe." Jag skrattade lite tyst för mig själv och tryckte sedan på svara.

"Såklart du kan! Du bodde väl i det stora vita huset vid den lilla parken?" svarade jag och la sedan bort mobilen igen, men fick ganska snabbt ett svar att jag hade rätt.

Klockan blev tio och ingen hade kommit hem än, så jag gick och la mig. Jag blev orolig eftersom att de alltid brukar ringa om de jobbar över eller ska iväg, men nu hade de inte gjort det.

Jag vaknade av en smäll och satte mig snabbt upp i sängen, sedan hörde jag att det var mamma och pappa så jag la mig ned igen och somnade om igen.

Väckarklockan ringde halv sju idag igen och konstigt nog kom jag upp direkt, så jag gick in i badrummet direkt för att duscha. Det varma vattnet rann ned för min kropp och jag bara stod där för jag hade ingen att röra på mig. Efter ett tag tvålade jag in mig och tog schampo i håret. Jag tättade ur håret och tog en handuk runt håret och en runt kroppen, sedan gick jag in på mitt rum och klädde på mig. Det blev en kort blommig klänning och mina vita converse.

Jag gick ned till köket och tog en macka och ett glas juice, sedan såg jag att klockan var åtta så jag skickade ett sms till Chloe och sa att jag var utanför henne om fem minuter.

"Hej!" sa Chloe när hon öppnade bildörren och satte sig ned på sätet.

"Hej! Du försov dig, eller hur?" sa jag och började skratta.

"Ja, min jävla väckarklocka ringde aldrig." sa hon och försökte spänna fast säckerhetsbältet med hon lyckades inte.

"Haha, ta det lugnt Chloe. Vi har lång tid på oss." sa jag och skrattade ännu mer.

"Kul Cassandra, kul.." sa hon tyst.

Jag parkerade bilen så nära ingången som möjligt och sedan gick vi ut i värmen.

"Tack så jättemycket för skjutsen." sa Chloe och log mot mig.

"Det är lugnt, inte för att det är så långt att gå men." sa jag och log tillbaka.

"Nej sant, men jag orkar inte gå, och speciellt inte i dem här klackarna." sa hon och peckade på sina svarta klackskor.

"Eller så är du bara lat." lade jag till.

"Du då? Du kommer väl åka bil varje dag?" sa hon och slog till mig på axeln och jag började skratta. Jag hade inte tänkt på det innan att jag var så lat att jag åkte bil den korta biten till skolan, så jag bestämde mig för att jag skulle börja gå istället.

Jag och Chloe hade redan kommit varandra ganska nära och vi bestämde att hon skulle följa med mig hem efter skolan.

"Bor du här?" sa hon och spärrade upp ögonen så att hon såg fånig ut.

"Nej jag tänkte bra ställa bilen här." sa jag och himlade med ögonen.

Jag hann inte hoppa ur bilen innan Chloe sprang runt huset och man hörde henne från baksidan.

"HAR NI POOL OCKSÅ!?" jag svarade inte utan skrattade bara och skakade på huvudet.

Hon kom tillbaka till framsidan och vi gick in i huset och direkt in köket för att äta glass.

"Juste, jag pratade med Alex idag och han sa att han skulle ha en fest på fredag. Vill du gå med mig?" frågade hon och blinkade snabbt med ögonen.

"Såklart jag vill gå på fest!" sa jag och gjorde en high-five med henne.

Vi satt och pratade länge om våra liv, men jag valde att inte säga något om Harry eftersom att hon antagligen inte skulle tro på mig. Vi kom ofta in på ämnet, men jag lyckades hålla det inne ändå. Det fanns ingen vits med att berätta det för henne för då kommer hon antagligen tro att jag är dum i huvudet.

Fredag

Idag var det fredag och vi skulle äntligen gå på den där festen hos Alex. Det pirrade i min mage för att jag var så nervös, jag hade aldrig gått på en riktig fest. Jag hade aldrig druckit, bara smakat lite av mamma och pappa någon gång, det var allt.

Skolan hade slutat och Chloe hade följt med mig hem för att vi skulle hjälpa varandra att göra oss i ordning.

"Vad är det?" frågade Chloe och tittade oroligt på mig.

"Det är bara det att.. Jag har aldrig varit på någon sån här fest förut" sa jag och tittade ned på mina händer.

"Det finns inget att oroa sig över, jag kommer vara med dig hela tiden." sa hon och log stort.

Jag kunde inte låta bli att le och jag kunde inte få ned leendet heller. Jag gick in i min walk in closet och satte på mig en svart kort klänning och tog mina svarta kilklackar. Chloe lockade mitt hår och jag gjorde en fiskbensfläta av hennes.

Nu var vi på väg och jag var nervösare än någonsin, jag hade svårt att gå lugnt så jag hoppade omkring istället för att lugna ned mig.

"Är du säker på att du inte har börjat festen redan? Du ser inte så nykter ut." sa Chloe och skrattade högt.

"Sorry!" sa jag och la armen runt henne och vi gick mot Alex hus. Han bodde bara några kvarter ifrån mig så vi valde att gå istället för att ta bilen.

När vi kom fram tll huset hade jag glömt bort hur nervös jag var så jag gick runt och hälsade på alla och sedan gick vi och hämtade en varsin cider. Jag hade bestämt att jag inte skulle drika så mycket ikväll eftersom att jag inte ville göra bort mig.

Vi stod och pratade med några killar och plötsligt kommer Alex fram och ycker tag i mig.

Efter att vi hade dansat en ganska lång stund ryckte Chloe tag i mig.

"Nu tar jag tillbaka henne." sa hon och drog med mig till köket.

"Gissa vem som är här?" sa hon och hoppade upp och ned.

"Jag har ingen aning, vem?" sa jag och skrattade åt att hon var så fånig. Hon pekade som svar och mitt hjärta hoppade över ett slag, jag trodde att jag skulle svimma.

Förlåt för förseningen, men som jag sagt hundra gånger förut, det är mycket nu..

Vad tycker ni?

Another World - Del 6

Publicerat: 2012-02-02 - 23:30:57 | Kategori: Another World | 3 Kommentarer

Jag kunde inte sova den natten, jag låg vaken och tänkte på allt. Jag var jättenervös inför första skoldagen som var imorgon, jag kände ju ingen. Jag tog upp min mobil som låg på bordet bredvid sängen, klockan var kvart i tre, jag suckade och stängde ögonen i hopp om att jag skulle somna. Jag lyckades inte somna den här gången heller så jag tog upp min mobil igen och gick in på twitter. Jag såg att Jessica hade skrivit en tweet till mig. "@cassandraa jag saknar dig, är så tomt här utan dig. hoppas du har det bäst ♥" Jag log och svarade henne snabbt. "@jjessicasmith jag saknar dig med, tror du inte att det är tomt här, känner ingen!? ♥". Jag kollade på klockan, fem i halv fyra, undrar hur det kommer gå att komma upp imorgon. Sedan la jag ifrån mig och stängde mina ögon igen. Den här gången somnade jag, och jag hade ett stort leende på mina läppar. Jessica fick mig alltid att må bättre, och jag vet inte vad jag skulle göra utan henne.
Väckarklockan ringde halv sju och jag stängde av den och la en kudde över huvudet, men mamma kom in i rummet och drog bort den.

"Du måste gå upp Cassandra, du får inte komma försent första dagen!" sa mamma och klappade mig på ryggen.

"Mh.." mumlade jag och suckade högt.

"Kom igen nu, jag har ställt fram frukost där nere och sen så åker jag till jobbet vid nio. Du började halv nio va?" frågade hon och log.

"Tyvärr." sa jag och satte mig upp.

Mamma gick ut från mitt rum och jag reste mig sakta upp från sängen och gick med tunga steg ned mot köket. När jag kom ned så blev jag förvånad när pappa inte satt vid köksbordet.

"Vart är pappa?" frågade jag och satte mig ned på min stol.

"Han skulle åka på någon jobbintervju." sa mamma och tog en tugga av sin macka. Jag nickade bara som svar och började sedan göra iordning en macka.

Efter jag ätit upp så gick jag upp på mitt rum och satte på mig ett blommigt linne och svarta shorts, till det tog jag mina vita converse. Jag gjorde en fläta i håret som jag lät hänga över axeln och satte på mig en vit klocka och ringar.

Jag satte mig i bilen och åkte ut på vägen. Klockan var bara åtta och det tog inte mer än fem minuter att åka bil till skolan, men jag ville vara ute i god tid första dagen. Jag satte på radion och höjde volymen, det var ingen låt som jag kände igen men jag orkade inte byta kanal.

Jag svängde in på parkeringen till skolan, det hade inte kommit så många än så jag ställde mig nära den stora byggnaden som var min skola. Jag stängde av motorn och tog ur nyckel, nu började jag känna mig nervös så jag tog ett djupt andetag och öppnade bildörren. Med snabba steg gick in i skolan och kom till en lång korridor. Jag började gå igenom korridoren och såg att det stod rektor på en dörr så jag knackade på. Jag hörde att någon sa kom in så jag öppnade försiktigt dörren och gick in.

"Vad kan jag hjälpa dig med då unga dam?" sa en man i femtio års åldern.

"Jag heter Cassandra Davis och ska börja här." sa jag och log osäkert.

"Ja, det är du som har kommit från Cheshier!" sa han och log stort, sedan reste han sig upp och skakade min hand.

"Följ med mig här." sa han och gick ut i den långa korridoren igen.

Vi gick in i ett klassrum och jag tittade på min klocka och såg att den var halv nio nu. Jag gick in sakta efter Fred, som rektorn hette, och blev mött av många blickar.

"Där är du ju Cassandra, jag berättade precis att det skulle komma en ny elev idag." sa min mentor Karen och log stort.

"Berätta lite om dig själv!" sa hon och log ännu större.

"Okej.. Jag heter Cassandra Davis och har flyttat hit från Cheshier." sa jag och sneglade osäkert på Karen.

"Ja, vi får lära känna dig bättre under dagen. Du kan gå och sätta dig på den tomma platsen där." sa hon och pekade mot en stol bredvid en blond tjej.

Jag gick tyst och satte mig på stolen och såg att tjejen bredvid mig log mot mig.

"Hej, jag heter Chloe!" sa hon och skakade min hand.

"Hej." sa jag och skrattade.

Vi satt och pratade mycket och jag blev glad över att jag hade hittat någon att prata med redan första dagen.

När jag kom hem så var ingen annan hemma än så jag gick och satte mig i soffan och satte på tvn. Jag bytte mellan kanalerna men hittade inget bra så jag stängde av den och gick upp på mitt rum. Min dator stod på mitt skrivbord så jag gick och satte mig där och satte på datorn. Det första jag gjorde var att kolla min twitter, men det hade inte hänt någonting som jag brydde mig om så jag gick in på spotify och satte på musik. Den första låten som kom var Stuck In The Moment med Justin Bieber, jag har alltid varit ett stort fan av honom. Jag satt och sjöng med i låten och sedan loggade jag in på skype för att kolla om Jessica var inne, och det var hon så jag ringde henne direkt.

"Hej!" sa hon och jag såg att hon log.

"Hej hej! Hur är det?" frågade jag och log tillbaka.

"Du är inte här ju, men annars är det bra!"

"Okej, hur gick det med den där killen?" sa jag och blinkade med ett öga.

"Jo det gick jättebra, eller rättare sagt det går jättebra." sa hon och hon började hoppa upp och ned på stolen.

"Så..?" frågade jag och försökte få ur henne något mer.

"Jo, asså.. Vi är tillsammans nu." sa hon och hoppade ännu mer.

"Grattis! Varför har du inte sagt något?" frågade jag och försökte se ledsen ut.

"Hur skulle jag sagt det?" sa hon och gav mig en ledsen blick.

"Sant.." sa jag och jag kände hur mycket jag saknade henne.

"Sorry, men jag måste dra. Ska träffa Alex nu. Hejdå." sa hon och jag vinkade bara för jag orkade inte säga något.

"Skulle jag kunna åka med dig till skolan imorgon? Jag har ingen bil än.. Kram Chloe." Jag skrattade lite tyst för mig själv och tryckte sedan på svara.

"Såklart du kan! Du bodde väl i det stora vita huset vid den lilla parken?" svarade jag och la sedan bort mobilen igen, men fick ganska snabbt ett svar att jag hade rätt.

Klockan blev tio och ingen hade kommit hem än, så jag gick och la mig. Jag blev orolig eftersom att de alltid brukar ringa om de jobbar över eller ska iväg, men nu hade de inte gjort det.

Jag vaknade av en smäll och satte mig snabbt upp i sängen, sedan hörde jag att det var mamma och pappa så jag la mig ned igen och somnade om igen.

Jag ska börja skriva på nästa del direkt nu, men det är mycket för mig just nu!

Hoppas ni gillar delen.